Olofmc.com 2005

Händelserik natt

Vi börjar i mitten så tar vi resten sen. Sommaren 2004 såg vi fram emot med spänning. Anna var gravid och beräknad nedkomst var 22 augusti. Semestern planerades så vi skulle kunna hålla oss hemma under den sista månaden av graviditeten. Den här berättlsen börjar när det är 5 veckor kvar till beräknad födelse.

Det är fredag kväll och vi ligger tillsammans med ca 5 andra båtar. Kvällen passerar som vanligt med grillat och trevligt umgänge. Framåt tiotiden blåser det upp lite, vi lägger ett spring då det drar lite runt udden där vi ligger. Vi förbereder oss för en kluckande natt när vi går och knyter oss.

01.15 ruskar Anna om mig och säger att hon har kissat på sig. Nej, säger jag, det kan du väl inte göra. Ganska trött ska erkännas. Det bara rinner säger Anna och går ur kojen och fångar en handduk. Det är alldeles blött här, här kan du inte sova, säger jag. Det slutar inte, jag går ut, säger Anna i samma veva som jag sätter mig upp. Gentlemannamässig som jag är skickar jag upp lite kläder till Anna då är ganska rått ute. Jag plockar fram graviditetsboken och börjar läsa. Kan vattnet bara gå sådär? Nja det verkar tveksamt. Vattenavgång med barnet i säte är allvarligt och sjukhus bör uppsökas snarast. Då fostret ligger i säte är det säkrast att vara lite överslätande för att inte oroa Anna.

Det är nog bra att ringa förlossningen i alla fall. Anna ringer och berättar förloppet. De frågar om värkarna kommit igång men de har de inte. De tycker vi ska komma in så fort som möjligt. Mörkret och vinden får oss att tveka och vi bestämmer oss för att avvakta tills det blir ljust. Naturligtvis tar det inte många minuter så är värkarna igång. Den här gången ringer jag förlossningen och pratar med samma barnmorska. Hon blir upprörd över att vi inte åkt redan och då förklarar jag att vi ligger utanför Harstena och har säkert 4 timmars båtresa till bilen och sen en timme till sjukhuset. Människan blir alldeles till sig så jag föreslår att vi åker till närmsta hamn och tar en taxi. Inte heller detta lugnar kvinnan utan hon anser att ambulans är det enda rätta.

Det känns som det är bäst att ta det säkra före det osäkra och åka in. Jag knackar försiktigt på grannbåten och väcker Nicke och Sofia. Det har hänt lite saker här så vi måste iväg, säger jag och tänker att de sannolikt tycker vi är töntiga. De hjälper till med förtöjningarna och ser till att vi kommer iväg utan trubbel. Sen kommer världens längsta båtresa. Vi lämnar holmen ganska exakt 02.00 och puttrar kanske 2 timmar innan vi angör Tyrislöt. Tack 2000-talet för att vi tog oss råd att köpa en GPS-plotter i våras, utan den hade det aldrig gått. Under resan in pratar Anna med SOS-alarm några gånger mellan värkarna. När vi lägger till står ambulansen på kajen och väntar på oss. Jag känner ett visst lugn över att komma till fastlandet och börjar plocka med båten. Ambulanspersonalen är dock mycket stressade och vill ha in mig i bilen snabbare än fort. Färden går snabbare än rekommenderat på smala vägar i gryningen. Jag vet inte exakt när vi kommer fram men efter kanske en halvtimme vid sjukhuset föds vår Emma på 2600g kl 05.17.

Resten av sommaren

Som vanligt inleds våren med båtmässan i Älvsjö. Så här brukar det se ut när det är dags att släpa sig tiil bilen

Janne låg i sjön långt innan vi blötte ner båten. Här är det grillning på korsholmarna. Bredvid ligger Putte & Pernilla i sin Rival och Tomas & Åsa med sin IF. Senare på sommaren följde vi med en bit när dom vände stäven mot Stockholm.

Sjösättningen närmar sig.

Det ska bli mycket spännande att få hissa nya segel. Hittills har vi bara seglat 1978 års originalsegel.

Ute i Bråviken och bomullen vädras för första gången. Vilen lättnad att allr passade och vilken känsla i båten. Nu skjuter det fart istället för att bara luta.